Titta bara på den här bilden! Det är Sammy, min första ponny. Han hette egentligen Säfstaholms Sam och var en welshponny. Jag tyckte att han var det vackraste som fanns! När jag fick honom var han en oinriden mörkgrå tvåårig hingst – en lämplig förstahäst åt en tonåring… Sammy blev en underbar följeslagare genom livet och inspirerade mig till alla böckerna i serien om Britta och Silver. Sammy blev 23 år. Jag strödde massor av förgätmigejfrön på hans grav.
 |
 |
Så här såg den första boken ut, när den kom ut år 1966. Sedan dess har det kommit flera ytterligare upplagor. Den senaste har blå rygg och en helt ny omslagsbild.
“Rinaldo galopperade mjukt runt det upptrampade fyrkantspåret på ängen bredvid stallet, och jag njöt av att känna hans iver. Jag gav hans mörkbruna, nästan svartglänsande hals en snabb smekning, och han ruskade på sitt vackra huvud och ville öka takten.”
 |
Denna bok kom också ut 1966. På förlaget Rabén & Sjögren tyckte man att manuset till den första boken var för långt och bad mig dela det i två delar. Jag gjorde ett nytt slut och en ny början – och debuterade med två böcker samtidigt.
“Hej! ropade jag och hoppade av cykeln utanför det lilla stallet i Gransjö en kylig söndagsförmiddag i mitten av november. Jag fann min vän Eva Lena i fullt uppror över Silver, som under nattens mörka timmar hade slitit sig och rumsterat om i stallet som en liten vilde.”
 |
Sedan fortsatte det med en bok om året. Denna utkom år 1967. Så småningom översattes böckerna och gavs ut i andra länder, som Tyskland, Danmark, Norge, Finland, Holland och till och med på portugisiska i Brasilien.
“Snälla söta rara Silver, varför kan du inte hålla dig lugn? utbrast jag för femtielfte gången och tittade bekymrad på min bråkiga ponnyhingst, som bara sparkade och sparkade i spiltväggen och nästan klättrade upp i krubban för att komma åt att hälsa på sin nya stallgranne, bondgårdens stora fuxiga ardennersto Freja.”
 |
Så gjorde jag det igen – skrev för långt. Så år 1968 utkom denna bok plus nästa, Britta och Silver tävlar.
“Klipp klapp, klipp klapp - det ekade mellan stenhusen, då Silver med ivriga steg skrittade fram längs den asfalterade gatan i utkanten av stan. Det var en skön eftermiddag med lagom solsken och milda vindar. Vi var på väg till ridhuset.”
 |
Utgivningsår 1968
“Norråkers Ridklubb tog emot med svenska flaggan i topp och strålande sol. Vi var framme vid elvatiden och det första vi fick syn på var hoppbanan som låg utanför ridhuset och såg färgglad och inbjudande ut i solskenet, och det pirrade i magen på mignär jag tänkte på att jag snart skulle hoppa där med Silver.”
 |
Utgivningsår 1969
“Min ponny Silver har av okänd anledning alltid varit förtjust i att åka med hästtransporter och när det stora brummande vidundret, som mera liknade en möbelbuss än någonting annat, stannade utanför vår villa och jag ledde fram Silver till den öppna bakluckan, så började han inte fåna sig och rulla med ögonen som en del ponnyer gör, utan han stegade villigt och glatt in i bussens mörker med en förväntansfull blick i sina vackra ögon.”
 |
Utgivningsår 1970
“Med en ilsken knyck tippade jag den sista skottkärran ute på gödselhögen. Jag kände mig riktigt sur och grinig, jag var trött på att stiga upp tidigt varje morgon för att skotta rent i stora smutsiga boxar, jag var trött på stallet och hästarna...”
 |
Utgivningsår 1971
“Vad tycker du om den här? Kicki granskade kritiskt den prydliga namnskylten som hon höll upp så att jag skulle kunna se den ordentligt. Hon såg ganska belåten ut. Jag tittade upp från köksbordet, där vita pappskivor trängdes med högar av svarta bokstäver, en rulle självhäftande plast och en mängd små lappar med hästnamn och stamtavlor på.”
 |
Utgivningsår 1972
“Britta, vänta! Stanna! Jag ramlar av...! Vi var mitt i en härlig galopp på en av stigarna uppe i skogen. Typiskt, tänkte jag och höll in Billy lite motvilligt, vände mig om i sadeln och ropade automatiskt: Håll i tyglarna!”
 |
Utgivningsår 1973
“Tar du ridningen åt mig en stund? Snälla Kicki! Jag fryser ihjäl! Fyra vinterlurviga ponnyer skrittade runt på fyrkantspåret, det ångade ur näsborrarna på dem, och flickorna som red höll i tyglarna med stela fingrar och såg blåfrusna ut.”
 |
Utgivningsår 1974
“Nu får ni vara extra noga med att torka ur karlederna, sa jag, när flickorna ställde upp hästarna utanför ridskolestallet och satt av efter fredagkvällens sista lektion. ´Dom är ganska leriga på benen´. ´Det är jag också!´ klagade Cilla. För att inte tala om byxbaken...”
 |
Utgivningsår 1975
“Aldrig i livet! sa jag och vände ett skrattande ansikte mot Lasse, som satt betydligt högre än jag, i sadeln på sitt mäktiga halvblod Cayenne. Själv red jag Silver, min härliga lilla welshponny, en och trettiosju hög och precis lagom för mig. Vi skrittade på långa tyglar genom skogen.”
 |
Utgivningsår 1976
“Vi stod alla tysta kvar på stallbacken och såg långt efter den stora hästtransportbussen, som sakta vaggade bort längs grusvägen från ridskolan. ´Det är väl typiskt´,sa jag till slut, när ingen annan sa något. ´Och Billy som var den enda ponnyn i hela stallet som det var roligt att jobba med - förutom Silver förstås...”
 |
Utgivningsår 1978. Därmed var serien om min welshponny Sammy avslutad. Sammy dog 1982. Året därpå, 1983, började jag skriva Ponnykrönikan i tidningen Ridsport och det blev allt mindre tid över till att skriva böcker
“Måste du dra iväg ända ner till Skåne för att titta på hästar? hade Hasse sagt dagen innan jag satte mig på tåget. ´När det finns billiga fullblod på Täby...´ Fullblod var visst de enda hästar som existerade för Hasse, tänkte jag medan tåget rasslade och krängde allt längre söderut, in i vårgrönskan, och lämnade senvintern kvar uppe i norr.”
 |
Utgivningsår 1983. En hästbok om hur det var att flytta från en liten ort i norra Sverige ner till Småland och om hur hästlivet kunde te sig där – och lite annat.
“I samma ögonblick som Sandra red in bland björkarna längst nere på ängen förstod hon att det var ett misstag. För sent försökte hon hejda det svartbruna lilla stoet. Den inbjudande gröna mattan under träden var rena sankmarken efter allt regnande den senaste veckan. Det klafsade till, ett sugande klafs runt benen på Morena, som förskräckt tog ett par snabba steg åt sidan och sjönk ner ännu mer.”
 |
Utgivningsår 1993, bokförlaget Opal. Hundar och ungar en ovanlig sommar. Varghundstiken Filippa och alla hennes valpar har funnits på riktigt, och rätt mycket av det som händer i boken har hänt i verkligheten, på ett eller annat sätt.
“Han hade bott vid dammen i hela sitt 12-åriga liv och var säker på att den här sommaren skulle bli som alla andra. Just nu låg han i gummibåten när han hörde en ljus flickröst ropa: ´Filippa!´ lågt nästan försiktigt. Det prasslade till i buskarna och fram kom en hund, en jättestor! Sedan kom tjejen. Hon hade stora skrämda ögon. ´Du har inte sett mig. Jag finns inte!´ sa hon.”
 |
Utgivningsår i Sverige 1977, bokförlag Rabén & Sjögren. Originaltitel Lucky Star, författare Patsey Gray, först utgiven 1967. Det var en rolig bok att översätta, men inte helt lätt, för naturen beskrevs med många mexikanska ord för blommor och buskar. Handlingen tilldrar sig i södra Kalifornien. Dessutom kämpade jag med beskrivningen av alla kläder till ett bröllop i sista kapitlet - sedan ströks hela det kapitlet i den svenska utgåvan...
“Det var mitt under galoppen som kaninen hoppade fram rätt framför dem. Ann hann nätt och jämnt se den, när Star exploderade under henne. Marken snurrade runt och slog henne i huvudet. Rött och svart ljus flimrade förbi henne och när hon öppnade ögonen såg hon trädtopparna snurra runt uppe i himlen.”
 |
Utgivningsår i Sverige 1975, bokförlag Rabén & Sjögren. Originaltitel Successful Riding and Jumping, författare Robert Owen, först utgiven 1975. Anders Gernandt har skrivit en introduktion till den svenska utgåvan. Det är en engelsk faktabok om ridning och hoppning med foton på den tidens toppryttare som David Broome och Harvey Smith.
Utdrag ur Anders Gernandts introduktion:
“Hopputbildningen beskrivs särskilt ingående. Man får lära sig en hel del om ridning över bommar och cavalletti, hur viktigt det är med riktiga övningshinder och avstånd mellan hindren. Sist men inte minst hur man går banan för att kunna göra sitt bästa på tävling.”
 |
Utgivningsår i Sverige 1980, bokförlag Carlsen if. Originaltitel Riding, författare Peter Churchill, först utgiven 1979. En väldigt "engelsk" bok om grunderna i ridutbildningen, om sitsen och om hästens gångarter - som på engelska är fyra: walk, trot, canter and gallop. I en engelsk instruktionsbok skiljer man också på "naturliga" hjälper och "konstgjorda" hjälper. De naturliga är då händer, skänklar, vikthjälper och rösten, medan konstgjorda hjälper är ridspö och sporrar, dit räknas även hjälptyglar som martingal.
“Vikten av att lära sig rida på rätt sätt. Olympiske guldmedaljören Alwin Schockemöhle sa en gång att det allra viktigaste i en ryttares liv är att han får den rätte ridläraren redan i början av sin utbildning.De första stegen kommer att utgöra själva grunden för ens framtida kunnande och nöje av sporten. Det är bättre att skynda långsamt och verkligen lära sig att rida korrekt än att bli hjälte i flygande fläng på fyra veckor och en fara för sig själv, hästen och alla andra inom ett år.”
 |
Vi är några medlemmar i Alseda hembygdsförening som under drygt ett års tid har arbetat med att sammanställa en bok om Alseda socken. Det blev förstås mycket mer jobb än man kunde tro.
Vi har letat fram gamla foton, intervjuat äldre personer, letat i arkiven och i gamla nummer av lokaltidningen Vetlanda-Posten, och vi har skrivit och korrekturläst och ändrat och lagt till - i mars månad 2010 blev boken färdig! Så här ser den ut.
Här är baksidestexten, som förhoppningsvis ska locka till läsning:
Följ med på en vandring genom byarna i Alseda socken, läs om människorna i Ämmaryd, res längs den gamla järnvägen från Holsby till Tälläng, färdas på Emåns vatten från kvarn till kvarn, upptäck din hembygd, ta del av dess rika historia!
Här finns beskrivet om byordning, befolkningsutveckling och om emigration, här kan man läsa om Alseda kyrka och alla missionshusen, om skolorna, om postväsendets historia i bygden, om industrier och affärer och mycket annat, och - inte minst - sägnen om Kettil Runske, som är så nära förknippad med vår bygd.
Vi som har arbetat med den här boken har haft många trevliga stunder under resans gång och vi har lärt oss mycket om vår hembygd. Det är vår förhoppning att boken ska ha en liknande effekt på läsarna.
“Alseda nya ålderdomshem invigt”
“Ordf i fattigvårdsstyrelsen, hr A Bylander,--- ansåg det vara en betydelsefull dag för Alseda kommun att få inviga ett så präktigt hem åt de gamla och orkeslösa samt bad därpå landshövdingen inviga hemmet för sitt ändamål.”
“Det nybyggda hemmet i Alseda ansåg talaren (landshövdingen) i alla avseenden väl fylla sitt ändamål. Skulle han göra någon invändning skulle det vara den, att det är väl spatiöst. Det hade icke behövts mer än 10 platser medan det nu är 15, men den saken kan ordnas med att ta emot inackorderingar. Talaren slutade med att tillönska de gamla och orkeslösa vila och ro och förklarade hemmet invigt för sitt ändamål.”
Att jag valt just detta utdrag ur vår bok har sin lilla förklaring. Det "präktiga" och "väl spatiösa" ålderdomshemmet är numera privatbostad... Här bor Harri och jag och våra hästar, här har de utflugna barnen Linda, Daniel och Fredrik fortfarande sina rum när de kommer hem och hälsar på. Huset var falurött, när vi flyttade in, numera är det gult.